Parkettgolv från 1960-talet är ofta tillverkade av massivt trä rakt igenom, vanligtvis ek, med en tjocklek på 20 till 22 mm. Det är en konstruktion som i dag är svår att hitta till rimligt pris. Tack vare den generösa tjockleken kan golvet slipas om flera gånger under sin livstid utan att materialet tar slut. Stavparkett och rutmönstrad parkett var de dominerande mönstren under decenniet, och ek var det vanligaste träslaget i Sverige på grund av god tillgång. Det innebär att golvet du ser under gamla mattor eller slitet ytskikt troligen har mer att ge än det verkar.

Decennier av användning lämnar tydliga spår. De mest förekommande problemen på 60-talsparkett är repor och ytliga skador, gamla lacklager som gulnat eller börjat fjälla, missfärgningar från fukt eller möbler, samt springor mellan stavarna. Springorna uppstår naturligt när träet rört sig med årstidernas fuktväxlingar under lång tid. Gamla lacklager från den här eran var ofta baserade på linoljefernissa och bonvax, vilket ger en annan karaktär än moderna ytbehandlingar och ibland kräver mer aggressiv grovslipning för att tas bort ordentligt. Att identifiera vilken typ av ytbehandling som finns på golvet är ett viktigt första steg innan arbetet påbörjas, eftersom det påverkar val av slippapper och metod.

Grovslipningen görs med en tung trumslipmaskin, vanligtvis runt 60 till 80 kg, som effektivt tar bort gamla ytskikt och ojämnheter. För stavparkett och rutmönstrad parkett körs maskinen diagonalt i två riktningar för att hålla ytan jämn och undvika att följa stavarna rakt. Kantområden som maskinen inte når slipas med en mindre roterande kantslipmaskin. Kornstorlek 36 till 50 är lämplig som start på äldre och ojämna golv, följt av 80 och avslutningsvis 120 för en yta redo för ytbehandling. Hela processen sker i tre steg: grovslipning, mellanslipning och finslipning, där varje steg tar bort slipmärkena från föregående. Innan slipningen börjar ska alla spikar och skruvar försänkas minst 2 mm för att inte skada slipmaskinen.

Springor mellan stavarna bör fyllas innan ytbehandlingen läggs på, annars riskerar lacken eller oljan att rinna ner i springorna och ge ett ojämnt resultat. Det vanligaste tillvägagångssättet är att blanda kutterspån från slipningen med lim och fylla springorna med blandningen, vilket ger en lagning i exakt samma träfärg som golvet. Träspackel är ett alternativ för större sprickor och ojämnheter. Låt lagningen torka ordentligt och slipa sedan lätt över ytan igen innan ytbehandlingen appliceras. Läs mer om hur reparation av parkettgolv går till i detalj.

Valet av ytbehandling påverkar både utseende och framtida underhåll. Lack ger en tålig och slitstark yta som är enkel att hålla ren och passar golv med högt slitage. Hårdvaxolja ger ett mer naturligt utseende och bevarar träets karaktär, men kräver återkommande underhållsbehandling. Vattenbaserade lacker torkar snabbt och ger ett ljusare resultat än traditionella lösningsmedelsbaserade alternativ. Pigmentering eller vitlasering är möjligt om man vill förändra golvets ton, ett alternativ som blivit allt vanligare för att ge 60-talsparkett ett modernare uttryck. Se kulöralternativ för hårdvaxolja om du funderar på att förändra färgtonen. Vilket alternativ som passar bäst beror på golvets skick, hur rummet används och vilket underhåll du är beredd att lägga.